Lina86

..brukar inte svära, men..

Jag blir så arg, förlåt inte illa menat..

så här är det:

Jag skickade förra veckan ett brev till min farfars bror och frågade om jag kunde få information om min släkt, inga namn nämt här inte..
..fick då ett kort i dag med en liten hund på, jo från vem? Jo Min farfar..varför ska han kontakta mig? Varför vill han hjälpa mig? Han har verkligen inget med mitt liv att göra..ush säger jag. Min farfar har haft hela, (snart) 22 år på sig att kontakta mig, men vet ni jag har högst träffat honom tre gånger i hela mitt liv och inte blir saken bättre av att han alldrig har hört av sig till en..nä, för de gånger jag har stött på honom, som nu, ska han vara en jäkla sliskig typ som tror att det hjälper med fina ord..Nä jag vet vem som står bakom detta..ush

Visst, han, min så kallade farfar skrev följande:

"Kära lina,
Roligt att veta av vad du Finns.
Vi skall leta fram uppgifter om släkten och skicka dem.
Hjärtliga hälsningar
Far-Far"

Jasså, nu bryr du dig va? det var ju inte ens honom jag frågade om släktforskningen..å så menar han att de e roligt att veta vad jag finns. Men lilla du det finns faktist eniro, 118118 osv. Du kunde ha hittat mig för länge sedan, eller varför inte hitta din egen son som du kanske också har glömt! Även han finns i telefonkatalogen...men du glömer vissa barn och sätter andra först, som exempel min pappas tvillinsyster..ush

Ush ja, vilken hemsk släkt jag har..ibland undrar jag varför jag är så stolt över mitt efternamn, eftersom ingen, inte ens jag själv är värt detta. Men en sak kan jag säga med detta är, jag förstår varför världen är så krigisk när inte ens min släkt kan hålla ihop. Om jag skulle samla alla i samma rum, ja då skulle det inte finnas någon släkt kvar. Fast kanske det skulle vara bäst ändå, världen skulle i alla fall bli ett snäpp bättre ;)

Nä, nu orkar jag inte grubbla mer på detta i dag..men en sak ska jag säga. Jag tänker inte falla på mina bara knä för att bli så kallad vänlig med farfar, jag tycker att det är hans skyldighet att göra det..men om han inte gör det, tänker jag inte gråta. Det har jag redan gort för mycket för min släkt....

Nä jag är en Lukas och jag kan banne tro att mina anfädrar sitter uppe i himmlen (om det nu finns någon) och gråter över vilken förfärad släkt de har. Haha!! Som tur, kan jag skratta lyckligt, det är bara pappa å jag som har samma efternamn jippi.

Om någon i min släkt skulle se detta, tycker jag det är bra, att de ser vad jag anser om detta..

Nu ska jag sova, natti natti

Ps: Missmör heter det på dalmå, inte säger man messmör ;) Ds.