Lina86

Satt nyss och läste att vårt behov av godis går i arv. Kan detta verkligen stämma?? Var föresten å jobbade både i dag och i går, men i går på jobbet hände det en händelse som jag höll på att tappa hakan. Det är så att under tiden som jag inte pluggar så har jag börjat jobba på en liten barnklädes affär. Och just denna dag ( i förrgår) stod jag med en lång kö i kassan. Fram kommer en kvinna och säger att hennes unge behöver en toalett, trevligt försöker jag säga till henne att jag just nu står själv här i kassan och att jag säger snällt till henne att gå till det stora shoppingstället, som ligger knappt tre sekunder ifrån vår lilla butik. Hon försvann och jag kan erkänna att jag glömde bort henne ett tag eftersom jag hade det väldigt mycket just då. Efter kanske ungefär tio minuter då hon borde ha varit på det stora varuhuset. Stod hon plöstligt framför mig och gallskrek på mig att minsan jag hade gjort att hennes unge hade kissat på mig och ja allt vad hon sade om mig och mitt jobb. Vi har ju ingen kundtoalett och det var väll inte mitt fel att hon inte hade gått med ungen på toa innan hon stack till stan? Ibland undrar man vad folk egentligen tänker!